ligger och tänker på saker jag vill få ogjort,
sånt som var litet från början men som ledde till något stort.
kanske ska jag inte tänka för mycket på det förflutna,
för nu är det kontakter som är brutna.
,men finns så många frågetecken men så få svar,
vad hade hänt om jag hade stannat kvar?
hade vi kommit närmare varandra eller hade allt raserats ?
eller hade vi dessa åren delat ?
men jag antar att det viktigaste är att vi står här idag,
och du och jag vi har det mesta dels bra.
kanske var valet rätt i stunden,
för nu när du är här , jag älskar den sekunden.
har en lång väg kvar, har flera mil att gå,
men nu börjar jag förstå.
att det är det här som är meningen, så det ska vara.
tillsammans kommer vi detta att klara.