~~*~~
Du...
mötte Demonen i havets mörka djup
Du som var Kärleken själv
men Vågen går inte att stoppa
den är Livets starka älv
ständigt i rörelse...
Smekning öm...
mot Varats hårda klippor
byggda av Jagets mörka Själv
nöter droppvis ned svärtan
så att endast ljuset blir kvar
med strålglans stor
Alltid...
kommer Din våg att brusa
oss alla förföra tjusa
tills allt bryts ner till
gyllenstofft o sand
mot en oas
en vit atoll är vi alla på väg
till ett annat bättre land
där hat o smärta ej längre finns
bland oasens brinnande löv
Där kommer ljuset o mörkret
flätas samman till ett
till en solig dans
som om olyckan inte fanns
blir vi ljusa flammor av eld
även vårt mörkaste Jag
får frid i denna arkipelag
där blir även den mäktigaste
vek ömsint o svag
~~*~~
Tag...
nu min hand
låt oss tråda in i vår andra chans
in i vår andliga coronaseans
där vi för evigt blir strålande ljus
i mörkret mellan solars hus
där stjärnor lyser vår ande
till kärlek hopp o tro
Kyss...
Livets mirakelgåta
i Din sfärdimension
mellan luft o jord
i havet det våta
ge oss alla hopp
när Du stiger
mot Kosmos upp
låt vår hyllning låta
Kärleksänglen vår
lindrar våra sår
när Du breder vingar vita
över smärtans ocean
Du är Kosmos la dolce vita
vår ömhets Carmencita
där vi får njuta vårt otium en gång
bli Kärleks trygga barn
insvepta i vår trygghetssjal
till lutors klang o cymbal
förstår vi vad vår yttersta
mening är
där finns ingen oro inget tvång
när vi unisont sjunger vår helhetssång
om allas lika värde som utvecklas en gång
då även Jorden blir ett Paradis
Snart...
är vi alla där
i vår drömda lyckas chimär
vår sällhet finns bara där
där vi alla är ständigt kär
alltid är vi när
Du...
är vår allas symbol
för Kärlek o mod utav stål
som kan vända vår
under ytan sjunkna u-båtsgråt
till ett milt o ett kärleksfullt
Förlåt...
DU som också är mitt JAG
i vårt sjunkna Antlantis
svarta arkipelag
den sänkta staden
utav ljus
där röda hjärtat slår
sitt lugna aftonbrus
till dess det randas en ny
hänryckt MorgonDag...
~~*~~
© Bo Himmelsbåge
Nästa text
Föregående
