Jag dömer ingen, vi var två...infantilt ja. Snälla filma igen, filma varje gång. Repris, nej tyvärr, synliggör datum. Mitt repetitiva absurda, naiva lidande kommer att underhålla den godtrogna. Mönstret är löjeväckande och skrattretande men outhärdligt smärtsamt. Tårar rinner, tycks aldrig sina, smärtan består...jag orkar och vill inte mer.