På första sidan i Arbetet var en bild på sexåriga gossar och flickor.
De stod på rad, väntande på insläpp i klassrummet för första gången.
Golfbyxor ( äppelknyckarbyxor ) var obligatoriskt på pojkarna.
Flickorna hade kappor. Året var 1934.

Fröken Krook gick före in, visade klassrum och platserna.

Vad som mer hände den dagen minns jag inte, tydligen lärde vi oss inte tillräckligt, vi skulle komma tillbaks nästa dag.

Fröken tog fram en plansch. Först stor Ö samt ett litet s,
”Kan någon stava, vad här står ? ”
Alla viftade med händerna, bara jag satt som ett ” fån ”.
Ärligt, jag kunde inte. Varken mor, far eller någon hade lärt mig bokstäver.
Ordblind var jag inte, bara förbisedd av skiftsarbetande föräldrar.

Jag kom snart ifatt mina kamrater.

Mitt första jobb var på Malmö Stadsbibliotek. Snälla bibliotekarier
lärde mig skriva på maskin, med en finger. Samma som jag använder idag.
Skrivning för hand, var oläsligt. Kunde inte läsa det själv.

Utlärd servitör, skulle jag ta beställning. Oavsett hur ” rörigt ” det var gick det bra. Flera gånger tog gästerna sorgerna i förskott.
” Vi vill att det blir rätt - var vänlig skriv ner. ” Jag vägrade, allt blev perfekt.

Under min tid som hovmästare, skulle beställningar överlämnas till serveringspersonal.
De ville ofta ha ordern på en lapp. ” Det går bra, men Du får skriva själv. ”
svarade jag.

Under min tid då jag seglade på de sju haven, skulle det skickas vykort.
Hittade ett från Kuba - bakgrund Morro castle i Havanna.
Sänt i början på femtiotalet, ett underverk det kom fram.

Akademins ordbok har alltid legat i bagaget.
Uppslagsverk har funnits i min bokhylla. Köpte från Höganäs Bra böckers lexikon. Tjugosju band á 275 kronor stycket. Inom parantes kan jag berätta.
Prenumererar numera på Nationalencylopedin på Internet. Av denna anledning skickade lag alla de nästan olästa skinnbanden med guld till Helsingborgs auktionskammare. 175 kronor - minus moms - 5 kronor för klubbslaget Inte per styck, för alla. Nu har nätet övertagit.

Allers hade ett korsord, som var störst i världen. Vinnaren skulle komma i Guinnes Rekordbok. Det blev inte jag, men diplom fick jag.

Skrivmaskinerna blev elektriska, nu skulle det skrivas. Tyvärr stavade de inte så väl, som jag önskade. Någon vit vätska fanns att köpa med tillhörande pensel. Tyvärr för jobbigt att rätta och skriva om.

Några gubbar och jag satt tillsammans. Vi språkade om datorer. Då kom några ungdomar förbi.
” Är det lönt för oss att köpa datorer? ” frågade vi.

” Glöm det gentlemän, Ni är för gamla. ” blev svaret.

Om de hade rätt eller fel var obesvarat, om man inte provade.

Mac med ordbehandling, kontor, skrivare, m.m. Såldes billigt från COOP i Stockholm. Telefonsamtal i all hemlighet - leverans till hustruns syrum i källaren.
Dörren låstes inifrån. Den fem centimeter tjocka handboken öppnades. Sida för sida började Macen likna något. Ropade liksom till mig, nu sätter vi igång.
Steg för steg stapplade vi oss fram.
” Vågar jag mig ner i mitt rum, eller får jag inte sy mera ?” frågade hustrun.

För en krona kunde man köpa ett modem av Telia, med entré till internet.

Sedan blev det en 630 - följ av en iMac - idag en ny G 5.

Tänk om jag varit sjuttioår yngre, då hade jag känt till bokstaven Ö.

Kanske jag skrivit riktigt, inte som nu ” småplitat. ”