Alla har någon gång varit utsatt för mobbning.
Det är ett helvete i stor eller liten omfattning.
I mitt fall var slutet lyckligt och har hjälpt mig och andra flera gånger.

!939 skulle alla mobiliserades även min far. Mor jobba om kvällarna Eftersom jag inte hade förtroendet att vara ensam hemma skulle jag bo hos mina morföräldrar i Lund.
Att så i jultid mitt i läsåret flytta var inte det perfekta i mina ögon sett. Mormor var med inne hos överläraren. Tillsamman med en lärare skulle jag testas.
Fick några räkneproblem - stavning - välskrivning och en muntlig intervju.
Efter en överläggning kom de fram till att jag skulle gå avslutningen i sjunde klass hos den närvarande läraren.
Att jag därmed hoppade över sjätte klass upptäcktes först långt senare, men försent.

Första dagen blev jag hånad för jag kom från Malmö och utsattes för många snöbollar samt ”mulning”. Gick till så att några höll fast och ansiktet gneds in i snö.
Några dagar höll det på så. Jag satt långt bak och de väntade ute i korridoren, Det var ett rent helvete att sitta och vänta hela lektionen.
Varje dag gick jag in till morfars kaniner. Här bad jag om styrka och hjälp.
Hos läraren bad jag om att bli flyttad längre fram.
Sant att jag har bara hörsel på ett öra.
Fick bänken så jag kunde komma först ut - full fart till toaletterna på rasterna - låste in mig och gick först ut då det ringde in.

Efter några dagar gjorde jag misstaget att gå ut för tidigt.
Hela gänget med ledaren i spetsen jagade mig. Jag vet inte om jag halkade eller sparkade bakut i trappan men ligaledare ramlade ner i en snödriva.
Han gav order till alla sina medlemmar: ” Nu skall Malmöbon dö - passa så han inte hinner bort. ”
Ute på gatan mellan snödrivorna blev jag omringad.
Han kom emot mig påhejad av hela skaran.
Slagsmål i skolan startade med att en knuffade och sade:
” Börja Du! ” Så gick det fram och tillbaka i vanliga fall men inte idag. Jag var så rädd att min knutna högerhand träffade honom mitt på näsan som började blöda.
Han skrek som en stucken gris och bad om hjälp.
Ingen rörde sig stod förstenade och såg snön bli röd.
Nu kom läraren och en lärarinna som börja skälla på mig.
Läraren bad henne vara tyst och sade till mig:
” Gå Lennart hem och kom tillbaka först andra timmen. ”

Signe min kusin hade rusat in ropande: ” Ni måste hjälpa Lennart de håller på att slå ihjäl honom.”
Gå dt och se menade mormor!
”Den pågen är som en katt - han landar alltid på fötterna.”
svarade morfar och rökte lugnt vidare på sin pipa.
Jag fick frukost och skulle tala om vad som hänt.
Fick tillrättavisning - borde berättat tidigare menade mormor.
” Han gör det ju nu - det räcker väl ” Svarade morfar.
” Nu skall här vara tyst ” jag skall höra T.T.

När jag kom till skolan igen sade läraren: ” Vi har pratat under förra timman och vill börja om från början. Inte mer om detta -eller hur. ” Nej ropade alla i klassen och jag med En underbart förstående lärare som ingripit just när det var finaldags.

Ännu någon vintermånad kvar. Morfar köpte rörrskridskor
till mig. En klasskamrat som blev mångårig vän frågade om jag ville följa med till ” ambulansen ”. Jag stod som ett frågetecken Förklaringen var enkel.
Bakom Domkyrkan - genom en port fanns två garage med två ambulanser. En drevs med gengas - en med bensin. Ägare var en stiftelse - som skulle betjäna hela länet.
Vi fick åka med. Ofta satt vi och väntade att bensinbilen skulle ut - då var det bråttom.
Vi var inte klokare.

Över garagen var en vind - hit hade flickor och välartade gossar tillträde. Vi hade flera lekar. En - vi satt i en ring - i mitten låg en flaska. Den skulle snurras runt - stannade och ekade på ett par. De skulle kyssas. Om sanningen skall fram så var det knappt lönt att resa sig. En av killarna hade lärt av sin syster att stick ut tungan. Örfilen han fick var rejäl.
Resegrammofon med en platta var dansmusik.
Vi valde att ha sällskap parvis - kunde gå på bio - kondis. Ströga Klostergatan fram och tillbaka.
Ville flickan göra slut skulle hon trampa pojken på tårna.
Ofta fick man halta hem.