Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Fritt från mitt begränsade synfält.


Lite hit och dit.


Jag fick en fråga. Såg Du några storkar?
Jag kom att tänka på första gången jag åkte bil.
Någon gång i början på trettiotalet. Målet var ett slott
någonstans i Skåne. Jag vet ej var? Här hade storkparet
fått barn och det skulle beses från backen nedanför där
matkorg med innehåll och tillbehör skulle inmundigas.
Ett sort ögonblick i ett barns liv.

Nu är det vardagsmat att resa. Enda oron är att sova över sig
- planet väntar inte.

Man skulle kunna skriva en hel bok om olika människors beteenden.
De enda som är opåverkade är barnen.

Numera när jag reser ensam blir jag placerad ytterst vid
mittgången. En utsatt plats. Många stötar innan landningen.
Hinner se och få många idéer om vad man skall skriva om,
som man tyvärr glömmer lika fort.

Målet denna gång var Fuerteventura. Samma månlandskap
som förra gången. Guiden upplyste om att det fanns fler
getter än invånare på ön. Jag såg inga behornade djur.
Däremot jag åt jag flera sorters anrättningar
av get med benämningen lamm.
Även ostar avsmakades. ( Torra som fnöske. )


MONOKEL.

Ett glas att klämma fast i det ögat man kan läsa med.
Har man käpp och kasse är det svårt att se prislappar.
Har man god syn på långt håll är detta en perfekt lösning.
Jag letade efter en dylik. I många affärer visste de
unga flickorna intet.
Flera vänner frågade i optikeraffärer. Inga träffar.
I Bjuv av alla platser finns en optiker av modell äldre.
Vid min fråga drog han ut en låda nästan full av bågar.
Jag hann få en med mig - i en vacker tunn silverkedja
runt halsen.
Ni som har hund vet. Nästa dagligen får man
konversationsvänner om sin egen och den andra.
Även min monokel drog uppmärksamheten till sig och
många frågor ställdes. Smidigt leddes samtalet in på annat och
pratstunderna fick tiden att gå.
Hur bär Du dig åt att prata med så många flickor
frågade mer än en herre.
” Min charm troligen. ” : svarade jag oblygsamt.


FAMILJEGRÄL.

Jag satt i lugn och ro och lät solen torka min kropp och
badbyxor efter ett dopp i det kalla vattnet.
Gå till den uppvärmda poolen var inte så lustigt.
Varför? Min rondör kan försvinna av för mycket motion.
Så många varv jag gått runt Buffeten och dessertbordet
är jag noga med att spara på kalorierna.

Plötsligt hör jag ett vilt skri. Ett sådant som bara ett
barn kan åstadkomma när föräldrarna inte är raska
nog att besvara önskemålet.
Farmor reagerar, pojkens boll hade kommit för långt ut.
Far och mor är immuna mot vädjan från ättlingen.
Farmor däremot är alltid beredd. Barnbassängen
fyratio centimeter djup. Ned med båda armarna
skulle sträcka sig efter bollen. Banden som skulle
hålla upp överdelen av bikinin var nerdragna för
att inte lämna solränder.
Brösten modell större men vackra föll ut och med
ett plask hamnade dessa i vattnet. Vid försök att
stoppa in dem igen sjönk damens framdel och hon
hade ingen möjlighet att komma upp då smalbenen
var kvar på kanten.
Sonen och hustrun letade efter kameran och
undrade vem som sist fotograferat.
Jag tyckte synd om tanten reste mig - fattade tag
om vristerna - vände henne ett kvarts varv - släppte
henne - nu kunde hon resa sig och få luft.
Tittade på mig - sade tack - såg sonen ställa in sin
kamera.
Hon gick upp - bort till fotografen - hämtade något
som skulle bli en örfil nere vid plattorna. Sonen
ryggade tillbaka men höll kameran kvar. Denne
träffades av högersvingen och tog en stor
bågformad tur ut i vattnet.
Sonhustrun grät och fick besked att det var
slutpratat mellan dem.
Gossebarnet som fortfarande skrek knuffades av
farmor ner i vattnet med orden:
” Du kan hämta din boll själv. ”
På kvällen åts middagen vid två bord.

SPANSK TOALETT.

Det finns inga lås på toalettdörrar och inga skålar
på väggarna om man vill låta sitt vatten på en
spansk restaurang.
En kväll innan vi skulle gå på kabarén - blev det
en liten kö. Vi var tre som väntade på tur. Vi äldre är
vana vid att sitta. Själv sätter jag käppen mot dörren
- känner mig trygg.
Stå är oftast en omöjlighet. ” Peter Niklas ” brukar inte
nå genom både kalsonger och gylf. Skulle den till
äventyrs
komma ut i det fria har den inte styrfart och riskerna
stora att den bestämmer själv var strålen skall hamna.
En yngling från Danmark kom in i full fart. Troligen
trodde han att vi stod där för trivselns skull.
Slog upp en dörr. Skrik. Dörren gick upp.
En äldre gentleman stod med byxorna runt anklarna
men kalsonger på plats, Blodet rann från pannan ned
över ansiktet.
Gossen tittade - sjönk samman - lade sig till ro på golvet.
Jag skickade efter portiern och förbandslåda. Under tiden
kom fader in - fick liv i sonen som pekade åt vårt håll.
Nu skulle här hållas räfst och rättarting.
Jag som sett mycket dansk TV. och varit gift med en
danska låter mig inte påverkas.
Jag gav honom en ” skidebalja. ” så han och sonen dröp av.
Inom mig hörde jag en välkänd röst säga: ” Var har Du lärt dig alla ” beskitte ” ord.”
Tänkte : ” Du är just den rätta att fråga mig om det. ”

Efter två veckors mat och dryck - tre kilo tyngre sitter jag här igen.




Prosa (Novell) av Lennart Ekman
Läst 753 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-03-28 07:31



Bookmark and Share


    sunnanvind
Åh Lennart du är tillbaka!!! Tack för en härligt skön rolig läsning!
Ingen som du kan ge dessa stunder! Tack!
2007-03-28

  Albert
fint fotoalbum, det här

jag ser bilderna av toakön, kalsonger, farmor, monokelprydd man, till och med getterna som inte fanns

kameran är överskattad
2007-03-28
  > Nästa text
< Föregående

Lennart Ekman
Lennart Ekman