Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Emedan jag var sugen på att skriva en novell, hade den goda lunchen att vila på innan det var dags att handla kvällsvard, ändå hade en stund över. Denna kunde fördrivas just så. skrivande hitta på något litet.


Festen och resan




I en villa strax utanför Borås var det fest. Du vet, möjligt god mat, möjligt gott att dricka, högst blandad musik, ett urval gäster av vilka en del verkade bekanta och andra inte. När det gått några timmar kom människan rusande in genom en till hälften öppen ytterdörr och ropade något. Han upprepade sitt budskap en tre gånger ungefär och syntes sedan ha som gått upp i dimslöjor. Budskapet tycks ha varit något om att någon i uniform klädd person iförd keps med skärm gick omkring och lappade bilar. Jag hörde då en gäst söka uppmärksamma mig med några ord, varpå ett samtal tog form och historien väl aldrig ville ta slut heller.
- Visst, någon lappar bilar. Men vad bryr väl jag mig om det.
- Jaså?
- Här är så trevligt. Och vill någon ge mig böter, må det vara hänt.
- Jaså?
- Smaka på den här.
Mannen som varit vänlig nog att meddela mig detta, gav mig ett hyggligt rent glas från en närbelägen bricka. Fyllde ur några flaskor till en blandning och räckte mig glaset. Med de där orden lämnade han mig för att dra vidare bland de församlade och gjorde festen till ett mer brett äventyr.
När festen verkade gå mot sitt slut och vänner, bekanta och möjligt nyss vunna vänner börjat gå sin väg, var han och jag de vilka kom sist iväg. Han erbjöd mig skjuts med sin bil. När vi kommit dit där han lämnat den, var det tomt. Han sade då att den tydligen var bortbogserad och antydde något om att det gjorde ingenting. Nu fick han sig istället en nyttig promenad i den friska nattluften. Eftersom det var 'en dag i juni', spelade det in en smula. Varmt i luften, ljust, om en smula trivsamt med sällskap. Jag kom mig för med att fråga om hans fru hade något att säga om att han kom gåendes hem mitt i natten. Varpå han sade något om att det gjorde honom ingenting. Ty hon var visst borta över helgen och det var således tomt i villan. Jag frågade efter kanske en sex kilometer eller så om det var långt kvar och han stannade då upp, såg sig omkring och sade sig vara vilse. Men det gjorde honom inte något, för han tog upp en telefon och ringde efter en bil till vägen vi just var på och sade i telefonen att bilen var till en Dr Bergsten. Bilen kom och efter två kilometer var vi framme, varpå han betalade och vi steg ur. Jag ville då invända något om att han väl inte var doktor? Varvid han undslapp sig något om att han aldrig använde sitt eget yrke eller namn i sådana sammanhang. Men att det gavs en viss förtur om beställaren sade sig vara just doktor. Samt att villan bilen tog oss till låg på en tvärgata en hundra meter från hans egen väg. Att det därför inte gjorde honom någonting, tycktes någonstans i samtalet varit inpassat även. Jag vaknade morgonen därpå i en främmande säng i ett främmande rum. En främmande knackning från en främmande karl, på en främmande dörr fick mig att slå en främmande dröm ur mitt huvud. Vid frukosten då jag på något vis lyckats göra dag, kom till ett stilla samtal om litet av varje. Sedan tackade jag för mig, varpå han skickat efter en bil till 'Dr Carlson, med C' kom jag så hem och den var visst redan betald. Detta gjorde mig ingenting, då jag ändå glömt mina betalningsmedel hemma just den gången.




Prosa (Kortnovell) av lodjuret/seglare VIP
Läst 451 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2017-09-23 13:44



Bookmark and Share


  Bengt H VIP
Underlig stämning i den här. Idyllisk och samtidigt surrealistisk.
2017-09-23
  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP