Där du går blir minnen till sand.
Vågor är som tiden, de suddar och bleker
bort historiken.
Diffust syns nu det som en gång varit.
Där nytt tar vid bildas nya sanningar.
Kanske omformas vi sakta
till nya individer.
Kanske har vi stagnerat.
Fragment eller spillror ur ett något
brokigt liv kan skönjas, likt konturer i en dimhöljd sjö.
Sakta sjunker insikter in, ett lugn lägrar sig.
Känner du friden? Jag kan nästan se den.