Gamla stan, staden där så många olika människor gått.
Staden som man en gång ville fly ifrån. För turbulensen. Blodet och ärren som blev kvar. De döda kropparna.
Staden som var som fyra väggar som omfamnade människorna vars enda mål var att förstöra. Väggarna skulle betraktas som trygga. Inget skadar dig här.

Gamla stan, staden som idag är så vacker. Så fylld av historia och präglad av stolthet. Staden dit människor vill åka och inte fly ifrån. Kanske är det så - att skönhet föds ur turbulens. Trygghet föds ur svaghet. För det är så vackert nu.
Staden.

Vi är som gamla stan, du och jag, pappa.
Det som en gång var något att fly ifrån, är idag något att längta hem till.
Det är vackert nu.