Som att hela kroppen vänder sig in och ut.
Som att hjärtat och hjärnan har ett argument varje gång hjärtat vill slå.
Som att någon lägger en 10 000 ton sten på min bröstkorg som gör det omöjligt att andas ordentligt.
Som att det är en knut i magen som vägrar släppa.
Som att en minut är en timme.

Men jag ber dig nu, snälla ångest - låt mig få andas. Bara en minut.