Går längs gränslandet hage anlagd mark
buskagen skiftar djupgrönt anar källan
man hämtade upp vatten där
fåren betar av fältet sträckan mellan
hus och hage passeras ingen märker
asfalten ger litet motstånd gynnar snabbheten
fåren smälter födan långsamt som alltid

Cylindrarnas volym ekar mellan träd och sten
ingen hämtar längre hem vatten
mänskorna kvittar det lika

Om det inte vore för havet …

vilar där i kröken funnit jämnvikt
mellan vind och jord bär bud
om vindars viskningar och vrål
elementens tyngd och flyktighet

En farkost på väg mot upplösning
i entropisk natt det stora vattnet
i stabilt läge mellan sand och syre
granitrött och ultraviolett
värme och kyla

hud som bränns underifrån
hud som bränns ovanifrån
skiftningars behagfullhet

Ådern söker sin källa
från före avskiljandet
då land blev land och hav hav
underjordiska myten födande ur

bestämda roller
fartyg glider fram
oändligt hav runt
livets nav

mot mål man tror sig känna
att finna blott sökande ådern
man glömt vart den leder
fartbländad hettan asfalten
de snabba farkosterna
tankens flykt från sig själv

Det går en åder
den går genom själen
sällan från själ till själ
men det händer den får fäste
immateriellt som himlens fäste
allt därunder möjligt
där under
sker