Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
2015 retrospektiv


Paris mon amour

bleu blanc et rouge

röda nejlikor prydligt inslagna
gulnat papper på skåror
mellanrum gatsten rymmer ej
blodet etthundratjugonio jeunes morts
levrad vätska rännilar
höstens gula fallit stilla
ovetande skriken skräcken
lönnen stammen roten
allt det onda?

tända ljus fladdrande i vinden
kunde inte dölja
spåren

vem kan man lita på
- i hela världen -
på halta Lottas krog?
Hoola Bandola versus Hail Jihad
Kallifatides vägrade vara Charlie
inte håna religion
kalifatet hånar människans värde
Daesh hatets krigare
un acte de guerre

vi ska aldrig glömma Bataclan
11e arrondisement Canal S:t Martin
levnadsglada martyrer

je suis parisien

liberté égalité fraternité




Fri vers (Fri form) av Stanley Rydell VIP
Läst 132 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2021-02-21 10:19



Bookmark and Share


    Solweig Jansson VIP
Stark !
2021-03-31

  Anya VIP
Frihet, jämlikhet, broderskap i en vacker bukett. Jag läser flera gånger och innehållet griper tag. Som terrordåd och Hoola Bandola. Paris i centrum. En text som kräver sin läsare. Snyggt!!!
2021-03-19

  Peter G VIP
En mycket stark text med stort allvar som reflekterar över det meningslösa våldet som drabbade Paris 2015; terror är ren ondska och nåt vi aldrig kommer att kunna förstå, men vi får aldrig glömma dessa oskyldiga offer, de som råkade vara på fel plats vid fel tillfälle.

Jag tror också att en sådan här händelse kan påverka hur vi ser på Paris som stad, kanske smyger det in kil i kärleksförhållandet till denna speciella stad?

Bra så!
2021-03-04

  Boel Lindell VIP
Den här dikten känns lite "svår" för mig. Jag tycker bäst om första halvan. Från "röda nejlikor" till "kunde inte dölja spåren". Så långt hänger allt samman för mig och det skulle fungera väldigt bra utan fortsättningen. Du får förlåta mig om jag svamlar men jag tänkte du kanske ville veta hur jag tar emot dikten. Den är, i vilket fall som helst, mycket välskriven och läsvärd.
2021-02-25

  Emanuel Sigridsson VIP
Min läsning stöter på svårigheter, kanske mest därför jag får inget fäste vid ”Hoola Bandola versus Hail Jihad Kallifatides vägrade vara Charlie”. Har faktiskt lite svårt att förstå vad som blir mitt problem. Så kommentaren får bli lite av ett öppet brev om de händelser som drivit in en spjutspets i tillvaron. Så fort Paris är platsen blir det personligt. Definitivt händer något vid ”Paris mon amour”, frasen delas i två, mitt förhållande till Paris är hatkärlek. Städernas stad som vårarnas vår är också den ”omöjliga” staden men helar här frisk hud och sår. Efter Charlie Hebdo och Bataclan får kärlek tolkningsföreträde.

”hatet av människans värde” det är förstås korsningen det här året för mig som för så många andra. Mellan Charlie Hebdo och Bataclan är jag på Kuba och försöker förstå: hur är det möjligt att misslyckas så och det blir refrängen mellan två blodiga sorgfyllda händelser. Vid attacken mot Charlie Hebdo är jag i Berlin och är det något jag inte gör så är det må bra, cyniskt är dagen efter terrordådet ok. Och ett minne som är starkt är att jag av en händelse, efter ett besök på Schloss Sanssouci, kommer in på en gata i Potsdam med flera bokhandlare, de talar tydligt: höj en penna mot skyn. De lindrar smärta. Och det är precis vad Du gör här med Din text: Vi kan inte tystna. Genom att tala lindras smärtan. Som en ung kvinna i Paris sa vid en intervju efter Bataclan: Vi har bara vår kultur som vapen.
2021-02-23

  Nils-Robert VIP
Fint skrivet om det ondas intrång
2021-02-21
  > Nästa text
< Föregående

Stanley Rydell
Stanley Rydell VIP