-Så, var det något mer ni ville ha från mig eller får jag lov att slippa era förbannade, vad ni nu håller på med, jag har aldrig varit prostituerad, släpp den tanken. -Fan, vad trött jag blir! -Jag har haft några efter mig sedan någon tagit mitt namn (bytt ut identiteterna, tagit miste på, någon skyller ifrån sig.) inse det! -Vem sätter ut sin röst på poeter? -Den som vill göra sin röst hörd, det här samhället suger..

-Det är nog många som skulle behöva träna på det.
(Är det ängeln som pratar med mig och jag talar ut i luften.)
-Fast jag skäms ibland när jag tänker på att om några år kanske jag inte behöver bli lyssnad på, och då kanske jag gjort bort mig, nu när min nöd är stor. -Men du måste känna att "ta någons namn" och sätta någon i problem som med dig, är verkligen ett svårt övergrepp, så du har all rätt att känna dig nödbedd att prata.

-Så, vågar du nu läsa den här texten för oss?
-Gud, vad jag skäms!

(Nu börjar det overkliga, kännas verkligt.)

-Ok, jag försöker..

Och så försöker jag förklara mig först i texten...

"Som en själ utan namn, så står du där bredvid, en polis som långsamt kört förbi. Har aldrig varit som dom andra, de som stått på gatan. Vandrat.., just bara letat efter gärningsman som för länge sedan tagit mitt namn. Håll om mig min själ. Som en blinkning från..(-Vänta håll i pappret, så jag ser..) Våran status.., en stjärna, det är jag och jag gör det bra." ??

-Ska jag säga, att varje dag så finns jag
..här hos dig, känner inget mer, är hel?

-Ja, den sista raden är nog det bästa som hänt!

(Så kunde nu äntligen kommissarien pusta ut.)

-Det är inget lätt jobb att vara Polis.

-Vänta vill ni att jag..

-Nej, det räcker med det vi känner till just nu.

-Men hur vet ni det?