höstens gråa kappa

sig över landet sveper

kylan biter kind

får människan darra

träden mist sin prakt

nakna inför ögon

löven snart förmultna

dömda till evig vila

snart himlen fylls

av miljoners miljoner

frostiga gnistrande stjärnor

bäddar landskap vitt

juletid kommer sinom tid

en tid till eftertanke

till ljus och gemenskap

att människor förena