ljusår sedan

barnet obekymrat

sprang genom 

ängens höga gräs

trädde smultron på strå

barfota på vägens varma grus

fascinerat såg åskans skådespel

blixtar som genomskar himlen

ovetande om styrkan i densamma

höstens sprakande färger

lek och skratt bland fallna löv

glädjen över det levande

sorg över det som flytt

livet ett ständigt äventyr

att vara på sin vakt

eller handlöst kasta sig ut

i det stora okända

nej! håll inte så hårt!

det gör ont!

det gör ont!