Jag håller min Unga Vuxna i handen
du bad om hjälp när även din kropp började att falla samman
paniken kom när du tvingades stressa på jobbet
nu sitter jag och håller din hand dag och natt
de professionella hann inte

Vi, patient och anhörig åker på tåget mot mera stryk
vem borde åka på stryk?
vem betalar vården som inte finns men som ändå måste utföras?
mumlar jag mellan tänderna

Du kommer också att åka på stryk
du som bara gjorde ditt jobb utan att vilja något själv
alla som bara gör sitt jobb
jag hatar er!

Hur jävla svårt kan det vara att säga gränsen är nådd inom psykiatrin?
Men ni kommer åka på stryk den dagen ni själva måste knacka på hos vårdapparaten.
Apparaten kommer inte niga och säga jag finns för dig som du funnits för andra.
Apparaten kommer göra ont i dig.
Utredningarnas grav och himlens gråt ska följa dig in i minsta skrymsle
du kommer åka på stryk!