Kunde jag skrika ut min förtvivlan
men gråten är stum
en fågel utan vingar betraktar himlen
snart kastar jag mig utför stupet
någon återvändo finns inte
och dessa människor -
deras leenden är dödskallegrin
där de dansar fram över jorden
rusiga av glömska under en svart sol


En dag sköljer havet över jorden
jag välkomnar dig, du stolta svall
tag mig med
gör mig levande

(1982)