det är så tomt i bröstet när jag vaknar
plastpåsar med grälla mönster ligger slängda i hörnen
yogamattor, vaniljljus, beiga nittiotalsgardiner

jag vill berätta något sedan minns jag

jag har glömt en klocka inuti en glaskupa på ett flygplan
jag har glömt en gul strandklänning

jag vill berätta något sedan minns jag.

sist någon såg var det kanske samma. han hörde slagen. han såg med varm, mörk blick. han andades nära hårfästet i nackgropen. han höll ett mjukt grepp i mitt hår, han strök bort hårslingor, han var elektrisk, han satte handen på min när vi öppnade dörrar. snabbt. när han mötte min blick brann det utanför murar och stängsel. det var smutsigt och grusigt, vinter och ostsmörgåsar. han var som en sjukdom.

nu är klockan på väg någonstans.
reser mot tiden över zoner.

mitt hjärta har slösat slag inom vita betongväggar.
någon stryker sina fingrar nära din ansiktskontur.
du stryker slingor av och hjärtan.

jag tröstar mig själv på natten

jag har starka raka ben