Tall och gran.

Skymtar i kulissen

Tysthet råder.

Blott ett ödsligt stenbrott tar plats i skogens bryn.

Jag andas klar och krispig luft.

Kylan är påtaglig men inte ogästvänlig.

Den liksom välkomnar.

Rådjur möts och stryker längs med knuten.

Älven brusar ljudligt.

Norrland charmar och förundrar.

Rycker tag i mig och

Tar plats. I mitt hjärta.

Det oskuldsfulla. Och påverkbara.

Det som ju klappar så intensivt och vurmar för det sköna. Det enkla. Det råa.
Och det orörda.

Renarna, Myrarna, hjortronen, och den där bäcken med sitt kalla klara vatten.

Det som jag drack.

Ur kåsan.

Och aldrig glömmer.