Att du gjorde mig till en annan är ingen tröst
Jag stångade huvudet rätt in i en ny värld.
Jag föll som en påse ruttna ägg.
Alkohol är inte alls våran vän.
Ändå möter vi den med glädje.

Hjärtat tvekar, hjärnan blir lurad.
Bilden blir alldeles dimmig.
Sen vaknar jag upp bland oljud.
Jag reser på mig, hjärtat bär hus.
Då smärtan hänger sig fast på ryggen.

Vik flygplan av minnen.
tänd eld, kasta iväg, ut ur min bild.
Det finns ett förbjudet rum inuti oss
där sorg, svek, oro samlas
snyggt i högar på hyllor.

jag håller andan. Sveket kvävs
och flyr från mig själv.
Precis som en fjäril, flyger den upp, upp.
Jag kastar sten mot den, den faller och dör.
livlöst ligger den under min sko.