Länge jag sprungit efter fjärran mål
icke seendes jag ingen framgång begår
Den bild av mig själv jag strävar att besanna
den är egentligen en och samma
Enhetlig med det som nuvarande är
detta är svårt att erkänna, mycket besvär
Om tiden är mogen tar jag denna sanning till mig
aldrig mer jag sträva blott för att komma till dig
Du illusion om något bättre i en annan gestalt
tror jag på min strävan så mister jag allt
Allting som är är blott här och nu
strävar jag bortom så slits jag itu
Om detta måste jag mig själv ständigt påminna
att lyckan jag söker jag aldrig kan finna
För den finnes ej att finna i något bortanför
i någon annan stund eller efter jag dör
För i denna tillsynes vansklighet
ryms något heligt, en gudomlighet
Som utspelar sig i var stund och minut
utan någon början och utan något slut