Jag vill med vinden flyga, fara dit den sveper,
känna dess frihet, släppa mig själv, glömma vad jag heter.

Jag vill dansa med i trädens dans, bländas av löven,
känna dess grenverk, släppa mig själv, som om jag inte fanns.

Jag vill ligga i jorden, dunkelt och djupt,
känna dess tyngd, släppa mig själv, och yttra orden:

Vad är jag?
Blott en del av dig,
Du stora världsallt.
Det är genom dig jag bliva, föds och förgås.
Allt jag kan är att dig känna, aldrig förstås.

Jag vill flyta med strömmen, dras med på dess färd,
känna dess rörlighet, släppa mig själv, leva uti drömmen.

Jag vill med solen lysa, värma det den värmer,
känna dess hetta, släppa mig själv, aldrig mera frysa.

Jag vill som fågeln sjunga, ljuda dess toner,
med fjädrar flyga, släppa mig själv, ur djurriket sprunga.

Jag vill som gräset leka, täcka marken,
känna dess grönska, släppa mig själv, och aldrig förneka.

Att jag blott en del av dig är,
Du stora världsallt.
Det är genom dig jag bliva, föds och förgås.
Allt jag kan är att dig känna, aldrig förstås.