jag känner mig urgröpt
alla mina rörelser, alla mina svar,
känns som en inlärd rutin

där det en gång fanns sån entusiasm och ett evigt tålamod,
där finns nu bara bleka, trötta, arga, besvikna känslor kvar

det är inte det att jag inte mår bra
jag kan ha roligt och skratta
men jag känner mig väldigt tom efteråt

där det brukade glittra med inspiration finns nu ett överväldigande töcken som tränger bort alla idéer, som gör det svårt att tänka

urgröpt
det fattas något