det känns som om jag flyter
långt därute på det vida öppna havet
där ligger jag helt naken
utblottad och utmattad

om jag blundar blir det svart
hör du mina andetag?
hör du hjärtat slå?
jag kan höra allting
jag hör blodet rusa genom ådrorna
hjärtat slår allt fortare
jag hör mina tankar som om du var här med mig
pratade med mig
frågade. hur mår du?
och jag önskar jag kunde vara ärlig. brutalt ärlig.

men ärligt talat känns det som svaren inte står att finna
hur kan jag svara när jag själv inte har ett svar
varför inte bara släppa taget och sjunka

det kommer ändå ingen räddning
inte för mig
ingen båt har sänts ut
inte till mig
det finns för många på havet som behöver räddas
dem är viktigare än mig

så låt mig bara sjunka
andas in havets enorma kraft
och blunda
inte vara rädd för paniken som kommer
bara blunda
och sjunka