med flämtande andetag tar jag mig ut
springer med ett mål i sikte

finner mig själv vid staketet
med huvudet nedgrävt i armarna släpper jag ut all ondska
gråten får äntligen finnas där
bara flöda
kroppen protesterar inte denna gången
bryr mig inte om någon ser
eller hör

med din varma mule försöker du trösta mig
du lägger den mot mitt huvud en stund
det betyder så mycket
min rädsla för det stora djuret försvinner den lilla stunden vi fick tillsammans

att bara få gråta med en varelse som inte kan döma
som inte automatiskt tänker massa saker om en
det är så befriande..