man är ju bara mänsklig

och alldeles för känslig

när man trampar i klaver

snälla jag ber

förlåt mina klumpiga ord

faller inte alltid i god jord

jag vill alltid det bästa

på tålamodet jag kan fresta

stor i orden men liten på jorden

söker alltid hitta rätta orden

men snubblar fram i livet

vågar inte ta det stora klivet

framåtanda saknas här

försiktighet det är

tryggast vara säker

medan såren läker

osäkerhet alltid varit

vart jag än farit

det i kroppen bor

i varenda liten por

så förlåt mina felsteg

ibland jag blir feg

men tänk då på

mig försöka förstå