Så gick något förlorat
vi märkte det inte
hade fullt upp med annat
förstod inte att det var viktigt

smygande, försåtligt
inte märkbart
men med små skiftningar
i sättet att tala
de hårda orden
upprepandet
det färgade våra tankar
gnagde i oss som en oro

och sedan var det för sent
det fanns ingen väg tillbaka
vilsna såg vi oss omkring
och allt var annorlunda
förändrat
främmande

och det var vi som lät det ske
vi aningslösa
men vi förstod inte
hur skulle vi kunna veta
vi hade nog av vårt eget liv
och klockorna klämtade ohörda