Gud är mäkta irriterad
på ondskan
men är medveten
om sin egen del
i det hela

om vi nu ska
snacka skuld
vems fel är det
att Gud inte
riktigt räcker till

för inte ens Gud
kan väl lastas
för sin egen
personlighets
grundutrustning

dit hör ju hela
det här med kärleken
det är där hela grejen
sitter fast

detta omöjliga
riskprojekt
förankrat ända
längst in i Guds väsen

det kunde vem som helst
räkna ut att det skulle gå
åt pipsvängen

för kärlek kan aldrig
tvinga någon eller
programmera lydiga
undersåtar

kärleken inser
alltid sin längtan
och sitt beroende
av den andres gensvar

möjligheten att välja
kräver ett ont alternativ
för kärlek skapar frihet

ondskan har inte sitt
kryphål någon annan stans
än i Guds eget väsen

det är där det skaver
och blir riktigt svårt
att vara Gud

så av ren barmhärtighet
tror somliga att vi gör bäst
i att avskaffa Gud

men den som levt livet
och vandrat de nedre stigarna
vet att kärleken har en annan
dold sida

dess förmåga att överraska
den ger aldrig upp

om det så ska kosta livet