~~*~~

 Minnets sång…

en gyllengul försommar
då solen lyste skön av varmhet godhet
då maskrostankar bröstade mot molnsky
att sprida kranskärlsmoln till Dig min vän


Då spred sig trösten genom bröstkorgevingar
tuschstreckade svalor singlar över nedomhavets
blåstång i ro
där tärnor skriar knivskarpt livets sagor
i rörvasstoners omflutna solcymbalers bo

När seglarfören från en jolle stänkte

jag låg på lavahällen svart o tänkte
att fjärilsbuden skulle nå ditt harpospel
antennspel på din kittelkjols strandråg

med vårlövspröda fingrar från min hand


Vi låg där ljuvt i sand o smekte
kyssta av fradgande vågor som lekte
med snäckors sus o brus i gyllenlockars ljus
i havets jäsande andetag


Tiden flög…

en albatross på breda vingar
oss högt i saligheten svingar
vi svävar bortom tid och rum
genom rymden tyst o stum


Vi landar…

sedan mjukt i eka vid Ales Stenar
skeppssättningen mellan Himmel
Jord o ändlöst Hav
där Ande o Kropp sig förgrenar
till Evigt ljus o kroppens stilla grav


Just då vi ej på evigheten tänkte
när vi lögade oss i stjärnljus
som smekte blänkte

ensamma i farkost på öppet hav
vi njöt av nuets sav
där vi tog o gav

gåvor av liv


Genom gistna ekans…

murkna durkbräder
ångade stilla hymn från våra fäder
”Kom till oss en gång
sjung vår gemensamma sång

i Etthetens varma famn”


Vi gungade tillsammans i ömhetens
silvergondol
mot ett fjärran gemensamt mål

solens hetta smekte förtärde
där vi hettan själva närde

till en flamma vit o het

som brände oss in i vår

sanna verklighet...

        ~~*~~

 © Bo Himmelsbåge

Egen bild, © Bo Himmelbåge: Havsvy mot Kullen,
från Segelstorp, Nordvästra Bjärehalvön, Skåne.