Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Fuskpälsen

osynliga blodsband samband
jag är en sån som inte duger
du ger
jag betalar
ett hudlejon i glansig fuskpäls
hans vassa sorgkanter är tatuerade blå årsringar i mig
trasar sönder allt med komiskt välmanikyrerade naglar
smultronsåret varar
ligger där och glöder tyst vit bredvid dig
ända in i sovrummet tar han sig
friheter
jag vill amputera arvet ligga lätt men luften är kompakt
under skamtäcket ingen vila
skuldfällan

© Maria Marängsviss, 2 mars 2018




Fri vers av Maria Marängsviss VIP
Läst 193 gånger och applåderad av 10 personer
Utvald text
Publicerad 2018-03-02 15:32



Bookmark and Share


  i af apa
tänker
med pälsar
bör man fuska...
2018-03-30

  Anya VIP
En stark text med skammen i centrum. Att inte duga känner jag igen....liksom skammen. Fina metaforer....som blå årsringar. Jaa visst vill man amputera arvet. Bra!
2018-03-21

  Lilla My* VIP
Tänker på det där att släktingar får man antingen en vill eller ej ... vänner väljer man.
Din text kryper in under skinnet!
2018-03-14

    ej medlem längre
i fällan,
viljan Mer än Ibland +
2018-03-02
  > Nästa text
< Föregående

Maria Marängsviss
Maria Marängsviss VIP