Asfalten blänker i den tidiga morgontimman.

Jag är närvarande
På ett annat sätt

Ett lätt mars-betonat snöpuder håller sig fortsatt krampaktigt kvar men försvinner allteftersom

Det märks.

Det är tydligt.

Onekligen

är det så

att..

Vinterns grepp håller på att släppa

och ett sagolikt ljus-skimrande skådespel tecknar sig över takåsarna.

Jag är ensam betraktare av detta tillfälliga vårtecken och känner mig priviligerad och hoppfull.

Våren står nu onekligen för dörren.

Värme

Och ljus

Sveper in i mitt medvetande och värmer min själ.

Jag blir glad över det lilla.