Detta klädesplagg
Vars syfte är att innesluta erotikens dagg
Skyla kvinnans sköte
Där jag njutning och glädje sökte
Och innanför jag det fann
Som gjorde mig lycklig att vara man


Innanför kvinnors trosor
Bär kvinnorna erotikens rosor
Och dessa rosenknoppar
Kan förena njutning mellan två kroppar
Ett berg
Och en grotta i kärleksröd färg
Har sin boning innan för detta tyg
Och vad som finns innanför dyrkar i smyg


Närmast kvinnans sköte. Närmast de pulserande läpparna. Närmast det heligaste, livets källa, ligger trosorna. Jag tro på dess erotiska kraft, och jag fruktar den köld jag känner om jag saknar skötets värme. Utanför trosornas kant finns bara mjuk hud, för trosorna är ett täcke som döljer erotikens skog med kvinnans och kärlekens djupaste hemlighet. Men trosan ska bekänna konturerna av längtan och mannens åtrå. Och varje man ska bekänna denna åtrå till det som finns där innanför, och på samma gång bekänna trosornas magiska energi, likt rosorna i månskenet från en fullmåne, detta är min trosbekännelse, och jag bekänner villigt att jag aldrig någonsin tröttnar på att se min älskling i förd enbart trosor. Och om så ock är det ända jag ser så kommer jag att sluta mina ögon, somna med ett leende på mina läppar och drömma om det som trycks mot dina trosor. Jag bekänner att jag dyrkar kvinnan, hennes själ och kropp och därför även trosorna efter som de är detta hedliga tyg som bevarar hemligheten ytterligare än stund, och de som är en stark källa till den magiska åtrå, nämligen den ständiga längtan efter det som finns innanför. Så lyder min trosbekännelse.