Vaknar sent på dagen.
Detta är den bästa dagen.
Det är dagen då alla försök till att vara produktiv och seriös når sitt slut.
En djup känsla av likgiltighet omfamnar mig.

Jag har lärt mig att inte kämpa emot denna känsla.
Tvärtom.
Välkomna den fullt.
Låta den befria mig.
Inget spelar någon roll i detta ögonblick.
Total avslappning.

Om jag bara vågar släppa taget om precis allt, så går ändå inget förlorat.

Jag faller mjukt ner ända till urkällan, och väl där fylls jag upp med rent undebart liv.

Jag tar ett djupt andetag.

Jag skrattar

Nu börjar circeln på nytt.