-Varför hjälpte ni mig inte,
jag talade med din mamma?
-Vet du inte vem jag är, sa hon.
-Nej, och jag förstod inte vem?

Du tittade på oss,
log och du hjälpte,
svarade för mig.

Sen blev det försent.

Fast hon sa, att jag aldrig skulle lämna dem.,
så blev jag återigen, ensam med min, vad heter det..
Så otroligt, processen är igång och jag är själv,

igen
-här,
just här;
verksamhet
balansgång,
knivskarpt.
För er är fel
värt pengar,
något gott.

-Välj orden..

"Vi är frukt, på förfaderns, stam"

-Ja..

"Ett äpple, så vis"

-Underbart!

-Vad tänker du på nu?

"Att vem kan vara poetisk i det här läget..?"

-Nej, jag menar, tror du att han fattar?

-Vem?

-Han som var på nyårsfesten, som log..

(Ska vi bygga upp en ny organisation?)

-Så nu är processen igång igen,
nu har hon börjat rita på huset..

-Den här gången är det till oss..

-Till vem, du menar efter det,
mannens, mamma berättade?

-Precis.

-Och hur tänkte du nu?

(Att det här aldrig tar slut.)

-Kan ni se mig i era drömmar..?

(Konstig text för ej insatta)

-Är jag då så ensam..?