Några hade varit på färganalys, så populärt på 80-talet. Nu diskuterade vi i fikarummet och vi som inte hade kostat på oss en riktig analys fick goda råd av kompisarna.

- Du passar i blått men inte mörkt utan ljust blått, kanske lite åt det grå.

- Och du, Annemarie, borde ha rött!
- Nej nej, sa Annemarie, det kan jag inte ha, det skär sig mot mitt röda hår.
- Men, sade vi alla i kör, du är inte rödhårig!

Hon ville inte tro oss, hon hade varit rödhårig i hela sitt liv och alltid valt färger på kläderna som passade till det. Nu var hon inte längre rödhårig. Några, de yngsta kunde inte ens minnas att hon haft sprakande rött hår, så vackert. Vi, som känt henne länge mindes och hade sett det röda med tiden skifta till grått, vackert det också.

- Titta i spegeln, sa vi, du har så fint grått hår och så fint det vore med en röd blus till det!

Annemarie tittade, förundrad.

- När blev det så grått? Jag har ju varit rödhårig hela livet!

Nej, hon bytte inte till röda blusar.
Inne i hennes hjärta var det röda håret kvar.