Hur ska man kunna
vara beredd?
Att kunna möta sorgen
och hantera den.
Beredd blir man aldrig
hur mycket än tankarna fladdrar.
Man gör det man måste
en liten stund i taget.
Minnena de plågsamma
avtar så sakta.
Länge flåsade de mig i ryggen
som att springa ett maraton.
Att se sin älskade plötsligt bli sjuk
på sjukhus med övervakning och slangar.
Att hantera alla känslor
att vara stark och inge hopp.
Att rasa ihop som ett korthus
när din älskade dör.
När hjärnan inte vill inse
nu har tiden kommit.
Man är aldrig beredd
hoppet finns in i de sista.
Att få hälsningar och meddelanden
i sömnen hjälper.
Liksom nära och kära
att känna sorgen och sörja.
Att tillslut återvända till livet
och kunna glädjas och tillåta sig skratta.
Vilken sorg vilken resa
att mista den stora stora kärleken.
Jag har skrivit så mycket om det här
men det tar tid att bearbeta-nu kan jag leva med saknaden.
Det tar tid-och låt det ta tid
nu kan jag plocka upp alla underbara ljuvliga minnen.