Känner mig tom , sugen på att dricka och samtidigt fullt medveten om att det bara kommer vara otillfredsställande och i sin hand leda till ännu mer tomhet och seghet. Det var alkohol som gjorde att jag kände mig så här från början. Man lurar sig själv att om man tar en öl så kommer det bli roligt, men det ända som gör det lite roligt är tron på att det kommer att vara det. Jag gick till butiken för att köpa toalett papper, och en del av mig ville köpa öl också men lyckades motstå det, sedan när jag gick förbi livs butiken så hade jag en chans till, lyckades stå emot den med. För seg för att spela. Till och med nu när jag skriver så lyckas den inre alkisen hitta på nya ursäkter "du kan ju dricka öl och skriva, då är det ok, och lite coolt, tänk på Hunter s Thompson och hemingway bla bla" bara ursäkter, hur kommer det sig att det vissa dagar känns så starkt, det är som om att när man redan är seg och sånkig så vill man bara göra det värre. Tänk på den slitna alkis gubben med konstigt hår jag brukar se gå ensam och köpa öl, vill jag bli som honom? Nej förfan, och allting kommer ner till sådana här dagliga små beslut, ingen tänker att nu ska jag bli en sliten alkis och så blir dom det, nej, dom håller på precis såhär, dom tänker amen bara idag kan jag ta ett par öl det är ju bara en dag, inte så farligt, och sen fortsätter det så, och gradvis sjunker dom lägre och lägre, usch, så vad kan jag lära mig av den insikten? Jo att om förfallet uppstår gradvis på grund av små vardagliga beslut så är det precis likadant på andra hållet, om man vill stiga högre varje dag istället för att sjunka så måste man göra små bra beslut varje dag, och även om man kanske inte märker någon stor skillnad direkt, så gör det med tiden all skillnad i världen.