Och så går dagarna
De faller ner som droppar i en slask
Helt oidentifierbara när de passerat

För varje dag samma mönster
Samma väntan, samma dvala
Snart så vänjer jag mig väl

Att varken vara i centrum eller periferin
Utan ha fallit över ditt universums kant
Lång ned i det svarta bottenlösa