Världen var som en obetäckt rullstensås
Som ju snabbare jag försökte ta mig upp på för en blick
Över allt
Desto längre nerföst blev jag
I värsta fall orsakandes ett skred
Och rullande och tumlande med grus och sand mot avgrunden
Men ibland inte riktigt så långt

Det gällde att smyga försiktigt uppför
Överväga varje steg
Smyga varje ögonblick
Även i tanken
Varje liten hastig knycke kunde vara katastrofal
Nåja, åtminstone hejda det nödvändiga livet en betydande stund

Det var just i detta ögonblick jag upptäckte
När jag för ett ögonblick vilade
Att därborta åt det hållet fanns det betäckta rullstensåsar och andra ting
-Betäckta rullstensåsar, tänkte jag
-Fanns dom på riktigt?
Hade bara hört berättelser om dem
-En omöjlig önskedröm, hade jag ofta tänkt
Men inget mer

Jag såg denna gång inte det lilla skred som hade uppstått ovanför mig
Och medan jag betraktade min upptäckt så slogs jag omkull av egentligen bara några småstenar och bröte
Jag tumlade återigen nedför den obetäckta rullstensåsen mot djupet långt där nere
Men min blick var fortfarande riktad mot de betäckta rullstensåsarna
Eller snarare var det så att min omöjliga önskedröm hade fått fäste i verkligheten och förankrades i mitt medvetande
Så det var den jag såg på vägen ner

Jag log fortfarande medan jag splashade i kärret längst ner på bottnen
Reste mig så snabbt upp det gick efter omständigheterna
Och tog ut riktningen
Mot de betäckta rullstensåsarna