Det puttrar ut grå-röd tjock rök ur det lilla hålet vid husets grund
Som röken från auschwits eller treblinka
men att bränna människor är så passé, så föråldrat

Det är minnen och stolar som svider i elden
Jag sitter med armarna runt benen på mitt klinkergolv och visslar, petar in stolsben av lind, ek och lönn
Att skända och plundra snickare är ett kungligt nöje. Att gräva upp de avlidna stolarna och se dem brinna är en pretentiös syssla
men det blir en tjusig odör av buss, sprit och tysk parfym.

Under marken, här i klinkerkällaren bor bara en skändare
som ritar rättvända solsymboler på stolar som i sin metamorfos med elden blir aska.
ur det gråa pulvret kryper skarabeér som blir mina budsförvanter

Så minns mig där jag sitter i min kala klinkerkällare och värmer mig

minns mig