När saker och ting flyter upp till ytan,
efter en allt för lång tid dämpade nere på botten,
liksom nedtryckta för att dränkas.
Då skär det tusen gånger djupare. Bränner.
Tar med sig alla överlevare där ifrån botten.
De kommer upp och äntligen får luft. Chippar efter andan.
Tar plats. Blir verkliga igen.
Svider lite extra som hämnd.
River och bits.
När de väl är tillbaka är de svåra att trycka undan.
De är här för att synas och leva om. Som tonåringar i vårsolen.
Lätta att reta upp, svårare att lugna ner.
Trivs i grupp. Helst alla och allt på en gång.
Bryter ned allt i sin väg.
Knäcker den svage.
Den som får kämpa har mycket att göra.
För här är det självrannsakan som krävs, utan tillika motstycke.
Man måste smälta isen. Den absolut största delen är under ytan.
Den som inte syns. Men det är den kallaste biten.
Smält den eller frys själv.