Makt är som sältan
i luften invid det
suckande hav

makt är det havet ger ifrån sig
utan att veta lämnar som tecken
på klippor i diken i sucken och droppen
och sättet att andas

makt är kapsylen
på den flaska
som druckits ur
av den sjöman
som tog sig i land
i en eka på flykt från
sitt moderskepp

makt är när ingen lyssnar
på vad du har att säga
men ändå inte låter dig rubbas
av vinande strandgods
i snålblåst

makt är att ha all anledning
att utgå från sig själv och sin
välrepeterade självömkan
men ändå välja den andra
strandens perspektiv
den med det säregna ljuset
mitt i stormen

makt är att tacka för livhanken
genom slagvind och hushöga dyningar
makt är att inse sin litenhet
veta att vilan i styrkan
att ta sig fram med stövlar i sand
inte går att köpa för pengar

makt är den droppe
som klänger på kapsylen
från den uppdruckna flaskan

makt är att hålla sin fuktiga hand
i skydd över ögonen just när
solens strålar bryter igenom
alla rimliga fördämningar
och välkomnar den strandsatte

makt är att använda sin förmåga att
anförtro och städsla nya besättningar
bättre än den egna erfarenhetens begränsningar
sitt förbrukade mandat utan minsta
bitterdarr på rösten

makt är frihet från prestige
men frihet till stolta uppbrott
i skeppsnöd på nya stränder
var och en med sina unika flyktingars
historia som sälta i havsluft

makt är begriplighet i de avlästa
strändernas nära nog utplånade spår
och förmågan i minnets trapets att
komplettera och ta tillvara havets
egen berättelse ackumulerad i våra steg
som ger nya spår som ger nya spår nya spår