DROGEN!

Jo, man vet inte vad man har förän det är borta,
man förlorar mer än man vinner alltför ofta.
Ty livets frukt har sakta blivit bitter
stunden då man inser, att själen längre ej besitter livsgunsten, som strålade och sken så vackert men nu helt lämnad i sticket, där du nu sitter hopplöst i skiten.

Livsgnistan den sakta tvinar bort, långsamt försvinner, de små detaljer i livet och glädjekällor du sakta mister, samtidigt insett hur drogen fäst som ett klister, drar beroendet dig mot knark och penga tvister, olycka med skumrask typer och falskt glitter, lurar en buisness med livsfarliga risker, ser dig fälla en tår när allt bara brister.
Du står ensam helt sårad och förvirrad,
har gått helt vilse och irrar.
Står bländad och stel, som en hjort
framför strålkastarens ljus
Kan höra ett svagt brus i skogens mörka djup.

Djävlulens kontrakt är nu beviljad
för din hunger ej längre går att stilla
nu döden stirrar dig iskallt i ögat
när drogen blivit din endaste föda.
Kan kännas att du nog aldrig fått segra
Och sällan känt lycka bortom drogens leda.
Så du är sliten, frusen o ensam i din strävan,
vårdar dina öppna sår som aldrig slutar blöda.
Kan dock vara stolt ifall du vann striden idag,
men kriget står kvar även imorgon, så klart.
Måste stå stark mot vinden i dessa hav,
för det är lätt, så lätt! Att falla tillbaks.

Abstinens och sug det kommer och går, oftast i sällskap av ilska, rädsla kanske en tår, när det brinner inombords som glödande kol. Det svider, bränner, allting är smärtsamt och svårt.
Men branden kvävs ut med en vilja så envis och hård, kan endast jämföras med det starkaste av stål,
Uppbåda jävlar anamma och besegra den besatta dåren, med alla värdefulla erfarenheter som du fått genom åren.
Håll i nykterheten nu, och strö inte från spåret,
så kommer du att lyckas, att läka alla såren
och slutligen bli kvitt, och fri ifrån drogen / alkoholen.

Av: Tommi Wilhelmsson