Den öronbedövande tystnaden den första skälvande natten i juni.

Västergöken hörs på avstånd.
Svanar stämmer in något mer söderut.

Här är ljummet.
Helt stilla.

Jag saknar inget där jag står lutad mot altanräcket i bara särken med katterna strykande kring benen.

Gryningen är här, tar stilla över natten.
Frid fyller min väldigt trötta kropp och knopp.

Världen vaknar.
Jag går och lägger mig.