inte var hon önskad

för den hon var

inte var hon sedd

för det hon gjorde

när hon äldre var önskad

gjorde hon andra tillfreds

när hon äldre blev sedd

var det med ett bittert leende

hon lärde sig snabbt livets regler

att förställa sig och le med gråten inom

lärde sig tränga undan smärtan och ångesten

ytan var kontrollerad, det inre ett kaos

hon lurade alla utom sig själv

komplimangerna öste över henne

hon var eftertraktad av alla

hon sög åt sig som en svamp

ändå fanns det där svarta hålet inom

där det ekade tomt och kallt

hon försökte ignorera det

men det värkte hela tiden

hon kom till vägs ände

hade tagit sitt beslut

fann ingen annan utväg

i ensamhet släcktes livslågan

hon kom ensam till världen

ensam lämnade hon den

borta var smärtan och ångesten

kvar var bara en stilla frid