Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Min make dog för nu rätt många år sedan. Texter från den tiden följer med och har blivit som viktiga vänner. En väg till den sorg som fanns då men främst till kärleken... Kanske passar några av de texterna här...


En sista stund - Han dog 3

Vi fick en stund för oss själva
Satt i min säng – tätt intill dig
Jag fick känna din hud en sista gång
En sista gång

Strök med min hand över kinden, över huvudets rundning
Höll dina svullna händer
Kysste din kind
Grät
Talade
Log

Vi har haft det så gott, så mycket, så länge
Vi har haft det så svårt, så mycket, så länge

Bårbilen kom
Kistan kom
Vi la dig i kistan – den är trång!

Du har på dig vår skjorta - den jag broderat våra initialer på - din bröllopsskjorta
över dig din mammas spetsprydda lakan
ett par kvistar vintergröna omfamnar ditt huvud

Jag kysste dig
En sista gång
Vi lade på locket
Det skruvades fast
Ingen kommer någonsin mer att se den kropp som varit din, som varit du, som varit vi

Vår nybyggda ramp invigdes med din sista färd från mig – från oss
Min redan trötta rygg behövde inte bära mer
Din trötta kropp behövde inte längre plågas

Du åkte iväg
Sakta
Svart bil
Vit väg
grät, Grät, GRÄT




Fri vers (Fri form) av PhanLieB VIP
Läst 175 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2018-06-16 23:22



Bookmark and Share


  Larz Gustafsson VIP
Så var det för min mor. Hon var otröstlig 2012 då far lämnade oss.
2018-06-16
  > Nästa text
< Föregående

PhanLieB
PhanLieB VIP