En liten kille
på tivoli
ville
köra bil

vägen krokig
ryggen böjd
bilen svår
att styra

körde
på sin höjd
en mil
eller var det
kanske fyra

han tog i
så han sprack
vilken stil
i attack
blev nästan tokig
det är givet

brännhet tår
på kind
vilset hår
i vind
rattade
för glatta
livet

inte kunde
pojken fatta
då att bilen
gick på spår
och alltid
följde varje krök
på vägen

att allt hans
rattande
var bra försök
men minst sagt
överdrivet

när dom skrattade
och sa det
efteråt
det gick ju bra det
föll han i gråt
arg och förlägen

sextio år
sen dess
nött
lite vinglig
kantstött
men med rimlig
styrfart och finess

pojken
mindre brydd
håller sig ändå
på vägen

läker gamla sår
utan fall i diket
fall i fällan
falleralla

för att akta och vakta
medtrafikanter alla
och i säkerhet anlända

följer numer sällan
givet spår
enligt polisens
hörsägen
i hela riket
ratar det mesta
som är föreskrivet

utom att sakta
men säkert ta klivet
över mittlinjen
och använda
omkörningsfil
under devisen
ta det försiktigt
ingen ko på isen

samma kille
det är viktigt
samma
kämpande stjärna
grundlurad på tivoli
som så gärna
ville bli
en sån som
kan köra bil
på riktigt