Saliga är de ovetande
När hundarna kommer
När kropparna släpas precis utanför deras synfält
Saliga de som inte ser den slakt de leds till

Utan ord är den som har gjort mörkret till sina jaktmarker
Sina vandringsstråk
Utan språk att skrika med
Jag har tomma fickor och inget hopp
Sade någon men inget hördes

Jag förnekar det jag säkert vet
Nekar mig det möjliga
Uppstiger till en himmel som är närmare till hands
Uppstår i glappet
Den eviga förvåningen

Kanske fanns det världar som jag var född för
Platser som försvunnit
Kanske fanns det ord en gång som uttryckte det här
Som nu är glömda

Jag låter mig inte snärjas
Frånvaron av mörker är inte det enda
Saliga de som tiger frivilligt