mörkret suger ner mig
marken ger vika
hålet öppnar sig
lämnar mig ståendes vid kanten
väntar på att falla

något lämnas kvar
frågetecken
utropstecken
men inga svar finner man

kan inte ta mig ur
kan inte skrika
kan inte gråta
vad är meningen med allt?

tänker på alla som känner vid en
"du är så självisk!" säger jag harmlöst till mig själv
"vem är du ens?"

fast i ingenmansland
kulorna rusar mot mig
hinner jag ducka?