du står på andra sidan rälsen

och smälter mig med din smaragdblick

jag lirkar fram en sjavig komplimang

pionröd i ett pojkansikte som aldrig kyssts

du håller fram din nätta hand

lurar vardagen på dess enahanda våld

jag försöker att nå den med den eldstad

du tänt i mitt oanvända pojkhjärta

du ler som en oskuldsfull satyr

sätter foten på rälsen, ber mig att stiga fram

när kraschen så når oss, får en liderlig förälskelse

bo i evighet, hos en pojke som aldrig upplevt kärlek